... räv!   

Häromkvällen kom jag och sonen körande på vägen straxt innan vårt hus. Mitt på vägen satt en räv, som en liten staty i skenet från bilens lyktor. Han satt väldigt still och flyttade inte på sig förrän jag var ca 1 meter från honom...eller henne! (Vi kom inte så långt i vår bekantskap, så jag hann fundera på det)

Nåja, räven sprang inte iväg utan satte sig i vägkanten, många funderingar hann snurra i huvudet. Först och främst...skabb? Nix, fin och fluffig päls och svans...påkörd? Nej, inte den känslan heller...

Jag hissade ner rutan på bilen och han vände sig mot mig och tittade....pratade en stund med honom...inte blev jag klokare av det!    Började ta kort med telefonen och han brydde sig inte det minsta...klappade i händerna ...nej, han bara tittade väldigt förvånat på mig! Då ringde jag min "expert" till pappa..."gå ut till honom", var svaret...jaha, upp med bildörren och stegade ut mot räven...som satt kvar och tittade på mig. När jag var en meter från honom, så backade jag...man får inte klappa vilda djur!  

Vet inte om detta är ett tecken på att jag ALDRIG skall jaga räv...mina föräldrar tror inte jag skall syssla med den sortens jakt...Jag tar visselpipan med nästa gång! För jag kan berätta att detta är definitivt inte den enda räven jag har kommit så här nära...en del har jag fått jaga från tomten!   

Hoppas ni alla har en härlig lilllördag!

//Malin