... när det går bra!

Tack och lov är det ljusare på eftermiddagarna, så promenaden med hundarna sker inte i ett totalt mörker nu längre. 

Bestämde mig idag för att gå en sväng med hundarna nere vid sjöängarna och den intill liggande skogen, tycker det är så mycket härligare att gå i skogen än att trava vägen fram. Äldsta dottern följde med och då passade jag förstås på att träna hundarna litegrann.

Släppte Hydra först, lyckliga lilla Hydra med mycket spring i benen. Hon for runt som en galning, så härlig hon är. Trots sina "ryck" lyssnade hon fint på inkallningssignalen och kom som ett skott och satte sig framför mig. Efter en stund släppte jag sprintern i familjen...Java. Mest för att testa av Hydra, om hon lyssnade utan bekymmer när mamma var med. Inga som helst problem, snabbt in och tvärnit framför mig!  Dock är det mycket dofter i skogen nu... gäller att ha lydnad på de små liven! Släppte även Kiara, men det är dock aldrig några problem...hon lämnar knappt min sida!  

Efter halva rundan kopplade jag de svarta damerna och kände mig nöjd med dem! Nu var det Hugo´s tur.

Om Hydra hade spring i benen skulle ni sett Hugo...nu är det ju så att han INTE få gå ifrån mig mer än ca 15 meter!!

Tja, efter en lite uppsträckning och påminnelse så gick det riktigt bra. Lyhörd och lyssnade fint på inkallning och stoppsignal. Dirigeringarna tycker jag fungerar riktigt bra, och när jag stannar så stannar han där han befinner sig!

Duktige killen!  Eftersom man ska sluta när man är på topp så kopplade jag honom och vi fortsatte vår promenad...efter 5 meter så flög det upp två rådjur ca 20 meter bort!

Vi tvärnitade allihopa, alla utom lilla Hydra som blixtsnabbt hade satt sig framför mig, såg de två rådjuren springa iväg.

Japp, ibland ska man ha lite tur...som sagt, sluta när man är på topp!!  Har hitills alltid kunnat stanna mina hundar när det springer upp djur, men någon gång skall väl vara den första...  

Sköt om er!

Malin