...upplevelse!  

För er som inte redan vet det så började mitt stora hundintresse redan innan jag kunde gå och så fort jag kunde gå så hade jag en hund vid min sida. Till en början var det förstås min pappas tjänstehundar som fick stå ut med ett stycke barn som var med överallt, i korg eller matskålar. När sedan det här barnet kunde "spankulera" omkring så gjorde jag det med en hund vid min sida och jag har ett starkt minne av hur pappa gav mig läderkopplet och talade om att jag ALDRIG fick släppa det. Vad som än hände...  Jag har även ett mycket starkt minne av hur jag var på promenad runt huset med den ena tjänstehunden när han fick för sig att rusa till pappa...det var snö ute och jag kommer ihåg hur det kändes att åka på magen efter "Blacky"...men jag släppte aldrig!   Pappa har berättat att jag var 4 år när "Blacky" fick uppleva hur det var när jag blev arg...han gjorde inte om det. Eller när jag flera år senare, runt 12 års åldern cyklade med två av pappas stövare och min tax i nerförsbacken i god fart och fick uppleva hur det är med en flygtur då den ena hunden bestämde sig för att göra sitt ena lilla "behov" helt plötsligt...  Otroligt att man inte slog ihjäl sig för hjälm hade man inte...släppte hundarna gjorde jag inte men kommer ihåg hur jag skrapade upp knän och händer och hunden...tja, hon satt lugnt kvar!

Sedan kommer man till den dagen man TROR att man har koll och måste testa, "Smulan" min lilla strävhåriga taxtik som var min allra första egna hund. (Jag fick henne av mamma och pappa då dom tyckte att dottern kunde få välja ut den som skulle stanna i Öljersjö från vår allra första kull valpar. ) Smulan och jag hängde ihop i vått och torrt, det var nog faktiskt hon som gjorde att jag fick en uppfinningsförmåga då det gäller lydnadsträning. Man lär sig ganska snabbt att det inte är så lämpligt att alla gånger släppa en jakt tax lös på en gräsmatta när man ska träna inklallning, men man måste ju utmana sig... Så jag släppte henne lös på en vall med högt gräs för att kunna ha en chans att springa ikapp henne  detta talade jag naturligtvis INTE om för mina föräldrar utan jag bara gjorde det! Taxen kom inte först...hon lyckades hitta en hare och jag skrek i himelens sky och sprang efter, kommer ihåg blodsmaken i munnen och hur jag gav mig efter henne i det höga gräset. Hon stannade så småningom och jag gjorde inga sådana övningar igen...hon var ju trots allt en 6-7 år och tax, man bör börja med sådana övningar liiiite tidigare!  

En annan sak som jag kommer ihåg väldigt starkt det är hur jag tjatade och tjatade om att få gå på hundutställning med Smulan!! Nu var det inte så vanligt med Hundungdomen och Brukshundsklubbar som gladeligen tog emot taxar med unga förare, åtminstone inte där vi bodde, så hundutställning det tyckte jag verkade så roligt! Pappa var motsträvig för enligt honom så var Smulan inte sååå fin...men det spelar ju faktiskt inte någon större roll när man är i 8- års åldern och tycker att ens hund är det finaste som finns.  Så efter MYCKET tjat så anmäldes Smulan till en taxutställning i Jönköping! Jag kommer ihåg att pappa sa att om du nu ska gå på hundutställning så får du träna...och som jag tränade!   Jag tror att egentligen så blev gräsmattan helt nedsliten och kanske Smulan också, för att inte prata om mina älskade föräldrar som gång på gång ställde sig i köksfönstret och tittade på mig!   Det slutade med att jag fick ställa ut min hund och hon fick fin kritik och ett förstapris! Jag fick "blodad" tand och började träna pappas olika stövare och ställde dem på olika utställningar med härliga resultat! Blev faktiskt lite "känd" i kretsarna av stövare och taxar då det inte fanns några "små töser" som ställde hundar på det viset...att jag sedan fick beröm av en stövardomare då jag "styrde" upp ett par "gamla rävar" i utställningsringen endast tolv år gammal...för mig var det en självklarhet att alla håller reda på sin hund men det var ju inte lika självklart för alla!  Så en dag så förstod jag att jag behövde en annan ras för att kunna nå alla mina mål, jag ville ha en egen schäfertik som jag kunde träna och tävla bruks med. Det hade säkert gått att göra en hel del med lilla taxen Smulan, men jag ville ha en stor hund. Jag köpte min första egna schäfer när jag var 16 år gammal, men det är en helt annan historia.

För ett år sedan bestämde min pappa sig för att köpa en riktigt fin jakttax igen, jag blev riktigt glad! Taxen har en speciell plats i mitt hjärta och lilla "Spralla" är helt underbar!  

Så i lördags var det dags igen, utställning!  Jag har inte ställt ut en hund på säkert 20 år men oj, vad roligt det var! Spralla och jag hade inte hunnit träna någonting men vi tycker om varandra och det kommer man långt på!

Skåne-Blekinges Taxklubb hade utställning i Hässleholm och pappa, jag och min yngsta dotter körde dit med Mariebergs Spralla! Pappa är som vanligt (underbart) positiv och tror det är mycket mer fel på hundarna än vad man kan föreställa sig men vi startade i Unghundsklassen och Spralla fick ett "Very Good" och blev bäst placerad i klassen. Hon behöver lite tid till på sig att växa i sin kropp enligt domaren! Domaren avslutade med att säga att Spralla har ett underbart temperament och att jag visade henne på ett strålande sätt!!  Herregud vad jag blev glad, takterna sitter i!!

Fikastund!  

Vi väntade nästan hela dagen innan det var vår, tur men vi hade det så trevligt!

Prata om déja vu upplevelse, så roligt!

Fin kritk!  

Visst ser dom nöjda ut?!

Tja, det blir nog någon utställning till för lilla Spralla och mig. Hon ska bara växa till sig lite men nu ska det snart jagas!

//Malin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...det är inte lätt att hinna med att uppdatera både hemsida, blogg och facebook. Eftersom det är lite "pyssligare" med bloggen så har jag bestämt mig för att sluta skriva här. Vill ni ha kontakt med oss eller följa oss är ni välkomna till vår hems...

...väl dags för uppdatering!  Här har hänt en massa sedan jag  skrev sist och det är ju inte så konstigt då det är länge sedan... För att sammansfatta allt så har jag haft lydnadsträning för "valparna" som snart blir 8 månader (tillsammans med ett li...

... har precis börjat!  Hösten och än så länge vintern (?) har gått i ett, det har varit mycket både på jobbet och privat. Valparna har flyttat och av alla uppdateringar jag fått så verkar det som om alla de små grynen sköter sig exemplariskt! Det ve...

...underbart hörstväder och hundträning, kan det bli bättre?!     Vi är ett gäng som träffas ungefär varannan helg och tränar våra hundar, så roligt! Alla med olika mål och förutsättningar, men alla har ett gemensamt intresse och det är att ha tr...

...alla valpar flyttat!    Öljersjös Diana Joy of Java, eller "Doris" som hon skall kallas flyttar på fredag till sitt nya hem!     När valparna var drygt 6 veckor var min goa väninna Tina, från Tillyhills kennel, här och fotograferade valparna...