...min man tog för många år sedan jägarexamen.  Visst fanns ett intresse men att sedan bli ingift i min släkt som har andats jakt, hund, fiske och natur i flera generationer tillbaka, ja, det var ju bara att "helt enkelt" ta jägarexamen! Av många olika anledningar som jag inte ska ta upp här så fortsatte han inte med den "riktiga" jakten...kan ligga något i att hans fru underhöll honom med ett antal stora projekt och sedan var ju barnen små. Dygnet har ju inte mer än 24 timmar... Dock har hans intresse alltid funnits där och som sagt, det gäller ju att "insupa" allt man får höra runt släktmiddagarna, för där får man höra mycket!  

Nåja, i och med att jag tog jägarexamen för några år sedan så väcktes hans intresse till liv igen och nu har "vi" inte så stora projekt längre och barnen är ju stora så, sagt och gjort. Han repeterade tillsammans med mig och började träna skyttet, och förra året så var han med min pappa på jakterna när tillfälle gavs. Extra roligt är ju förstås att vi nu kan ha ett gemensamt intresse igen (förutom barnen och allt här hemma)!  

Nog hade han tillfälle att fälla vilt förra året men avstod då han verkligen ville känna sig säker på sin sak, och det är något jag beundrar honom för! Då tar man seriöst på jakten, man måste alltid tänka på djuret!!

Så i fredags var det dags, han fick skjuta sin första rådjursbock och jag tror att jag blev mest stolt!  

Jakt är inte bara att skjuta, det är att tänka på att allt stämmer, från det att man ser djuret tills det är fällt, att kunna ta hand om det och kunna tillaga det!

En fin rådjursbock, nu blir det många fina middagar!  

//Malin